SE BILDERNA: Vårsolen lockade till Kävlinge vårmarknad

Missa inte:

Maria Kindgren

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

KÄVLINGE. Livet är inte enkelt. Det vet Lillan. Efter bara några dagar i sjunde klass rökte hon sin första joint. Men det var kanske inte så konstigt.
– I mellanstadiet försökte jag kväva mig själv med en plastpåse. Men mamma hittade mig innan det var för sent, säger hon.

Och så har nästan hela hennes 22-åriga liv sett ut. Snårigt, komplicerat och fyllt av problem. Hon berättar att skolkamraterna i mellanstadiet kallade henne tjock och dum.
– Till slut började jag tro på det och ville bara dö, säger hon.
Då var hon elva år. I sjuan kom marijuana och så småningom piller och tyngre droger in i bilden. Drogerna gjorde att hon kunde fly från verkligheten och elaka skolkamrater, men exakt varför det blev som det blev är hon inte helt säker på.

– I början så tyckte jag att det var coolt, men samtidigt så visste jag hela tiden att det var fel med droger, säger hon.
Då hon var 13 testade hon heroin för första gången.
– Jag bara spydde i tre timmar så jag tänkte aldrig mer, säger hon.
Men även om Lillan kände att det hon gjorde var fel så gick det inte att låta bli de snabba kickarna.

Hon berättar med lätthet om sitt liv med droger och kriminalitet.
– Jag tog allt. Allt som jag kunde komma över, men det var framförallt brass och piller som jag föll för. Men mitt dåliga humör och min aggressivitet har gjort att jag blivit anmäld för misshandel, flera gånger, säger hon.
Det resulterade i att hon vid 21 års ålder fick spendera fyra månader i fängelse. Men domarna mot henne gällde även olaga hot och narkotikabrott.

– Att sitta i fängelse var nog det värsta jag gjort. Jag visste att jag skulle sakna drogerna. Man blir ju kär i dem. Men samtidigt blev fängelset en av de bästa perioderna i mitt liv. Jag blev ren från drogerna, säger hon.

Men drogfriheten varade inte så länge. Suget fanns där fortfarande.
Nästan hela högstadie- och gymnasietiden fylldes med droger och piller i olika omgångar.
– När jag tar droger så mår jag bra, även om det bara är för en stund. Men just då känns det viktigt, säger hon.

Men drogerna blev inte hennes enda problem. Bråk och depression i kombination med avtändning gjorde henne deprimerad och självmordsbenägen.
– Jag skulle hoppa framför ett tåg, men blev stoppad. Jag var helt övertygad om att jag skulle göra det, ville göra det, säger hon.

Självmordsförsöket slutade med att hon lades in på Sankt Lars sjukhus i Lund. Där blev hon avgiftad och skrevs efter ett par veckor ut mot sin vilja. Och turerna till Sankt Lars blev flera.
– Jag saknade min kusin. Han missbrukade heroin och dog, men man vet inte hur. Jag vet bara att jag ville till honom, säger hon.

Men bitter är hon inte. Tvärtom.
– Trots att jag har missbrukat så har inte åren försvunnit. Jag har haft mina upplevelser, på mitt sätt, säger hon.
Nu är hon 22 år och livet har tagit en helt annan vändning. Hon är fri från både droger och piller.
– Jag ska ha barn i maj. Det är min räddning. Mitt liv har blivit något annat nu när jag vet att jag har ett liv i magen, säger hon med ett stort leende.
Lillan vill ge sin kommande dotter allt som hon inte fått under sin egen uppväxt.
– Men visst är jag rädd att hon ska bli som jag har varit, så jag ska försöka få en relation till min dotter där hon ser mig inte bara som mamma utan också som vän. Så att hon kan berätta allting för mig, säger hon.

Sitt missbruk till trots så har Lillan gått alla år i skolan.

– Fast det är klart, jag har en hel del IG, säger hon.

Men framtidsplaner finns det gott om. Förhoppningen är att då dottern börjar på dagis så ska Lillan läsa upp de ämnen som behövs för att kunna läsa vidare till behandlingsassistent.
– Jag tror att man måste veta vad det handlar om för att kunna förstå andra. Och jag tror verkligen att jag kan hjälpa andra med mina erfarenheter, säger hon.      

Publicerad: 19. januari 2011 14:49

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare