”Målet med min jakt är att minska djurens lidande”

Av
Peter Löfström redaktion.kavlingenya@lokaltidningen.se

KÄVLINGE/MITT JOBB. Du är eftersöksjägare och kontaktperson i NVR, Nationella Viltolycksrådet. Vilka är dina arbetsuppgifter där?
– Jag är en av många lokala kontaktpersoner inom NVR. När polisen har fått in en anmälan om påkört vilt ringer de kontaktpersonen i det aktuella området. Varannan vecka har jag jour i de två områden där jag är kontaktperson. När en olycka har inträffat åker jag ut till olycksplatsen och letar rätt på det döda djuret eller djuren och överlämnar dem till jakträttsinnehavaren.

Vad händer om ett djur har blivit skadat och tagit sig iväg efter olyckan?
– Då ringer jag i första hand en annan eftersöksjägare i mitt område. Annars är det jag som gör jag ett eftersök med mina hundar, en tax och en karelsk björnhund. När vi hittar det skadade djuret avlivar jag det.

Hur?
– Med gevär eller kniv.

Vad har fått dig att välja det här uppdraget – som inte verkar ha så mycket gemensamt med ditt ordinarie jobb på fritidsgården?
– För tre år sedan köpte jag en valp av en granne, vars taxar hade fått valpar lite oväntat. Sedan började jag på en valpkurs, sedan blev det kurs i viltspårning, sedan tog jag jägarexamen. Min kursledare berättade att det behövdes kontaktpersoner inom NVR, så jag hoppade på det också. Nu är jag instruktör på kurser i viltspår och eftersök tillsammans med honom.

Jagar du också?
– Nej, inte traditionell jakt. Eftersöksjakt är en helt annan sak. Målet med min jakt är att minska djurens lidande. Och så tycker ju hundarna att det är jättekul.

Hur kan det gå till när du kommer ut till en olycksplats?
– Häromveckan blev en flock vildsvin påkörda på motorvägen vid Gårdstånga. När jag kom dit låg en sugga och fyra kultingar på vägen och en kulting ute i åkern. De flesta av djuren tog jakträttsinnehavaren hand om. Det var ju en stor olycka och en stor fara för trafiken. Och tragiskt att djuren ska behöva sätta livet till. Viltet kan ju inte rå för att vi bygger vägar i naturen.

Hur känns det när du hittar skadade djur som du måste avliva?
– En gång när jag var ute och körde, det var också intill E22-an, fick jag syn på en jättestor vildsvinsgalt vid sidan av vägen. Den hade blivit påkörd och brutit båda bakbenen men lyckats släpa sig långt ut på åkern bara på frambenen. Det skär i hjärtat när jag ser djur som lider så. Tyvärr händer det ofta, som den gången, att bilföraren kör därifrån utan att anmäla händelsen.

Vad ska man tänka på om man kör på ett djur?
– Att märka ut platsen, helst med en viltremsa, som alla borde ha i sin bil. Man kan få dem på bilprovningen till exempel. Det funkar inte att säga att det ligger ett djur "någonstans mellan Eslöv och Örtofta". Och så ska man ringa polisen. Sedan skulle jag också önska att bilisterna saktade farten när de passerar oss.

Vad kan man göra för att undvika att köra på vilt?
– Det hjälper att respektera viltskyltarna. De finns där de finns av en anledning, ofta på vägpartier med skog på båda sidor. Det gäller att anpassa hastigheten. Olyckorna inträffar för det mesta i gryningen eller i skymningen. Eller vid 2-3-tiden på natten. För då tror folk att de kan köra hur fort som helst, när det inte finns några andra bilar på vägarna. Men de glömmer att det är då djuren är ute.

Stämmer det att jargongen kan vara tuff och hård ute bland jägarna i skogen?
– Nej, det tycker jag faktiskt inte. De jägare som jag är i kontakt med är alla väldigt trevliga och vi hjälps åt så gott det går. Så den myten tycker jag inte riktigt stämmer.


I eftersöksjägarens uppgifter ingår att spåra fler skadade djur vid en viltolycka.

I eftersöksjägarens uppgifter ingår att spåra fler skadade djur vid en viltolycka.

Reflexer på kläder och fordon är viktigt när man arbetar på vägen i dåligt ljus. Foto: Peter Löfström

Reflexer på kläder och fordon är viktigt när man arbetar på vägen i dåligt ljus. Foto: Peter Löfström

I Nationella Viltolycksrådet (NVR) ingår flera organisationer, bland annat Polisen, Trafikverket, Jägarförbundet med flera. NRV organiserar ett antal kontaktpersoner som ansvarar för viltolyckor i ett begränsat område. Sara Pålsson rycker ut till två områden som ungefär omfattar större delarna av Kävlinge, Lomma och östra Eslöv. På NVRs hemsida kan man löpande följa inrapporterad statistik. När det här skrivs har hittills i år 40 845 viltolyckor inrapporterats till polisen. Olyckorna gäller cirka 30 000 rådjur, 5 000 älgar och 3 000 vildsvin.

Publicerad 01 January 2013 12:00