Foto. Adobe Stock

Insänt: Debattklimat vs klimatdebatt

I stort sett i alla frågor, som kommer upp på debattsidor i Sverige, kan man finna inlägg som är för något, och inlägg som är emot detsamma. Som t.ex. för och mot ekologisk odlade grönsaker, vinster i välfärden och kärnkraft.

Detta gäller inte klimathot. Är utsläpp av koldioxid när en familj i en bil med förbränningsmotor tar en tur från Malmö till Kiviks marknad ett problem, som hotar framtida generationers möjlighet att försörja sig? Som det brukar heta, är det hållbart?

Det finns debattinlägg som förordar kärnkraft. Det finns debattinlägg som protesterar och förordar vindkraft. I riksdagsvalet 1976 skapade det Svenska kärnkraftstraumat. Olof Palme försvarade i debatter kärnkraften som viktig för samhällsutvecklingen. Torbjörn Fälldin målade upp en bild av kärnkraft som ett hot.

Jag hade då anställning i kärnkraftsverksamhet och förvånades av att de ansvariga inte offentligt protesterade mot Fälldins åsikter. Företrädare för svenskt näringsliv var också tysta. De ansåg det viktigare att bli av med ”sossehelvetet” än att då protestera mot Fälldins tokigheter. Dagen efter valet rådde feststämning på projektavdelningen i Stockholm.

”Nu skall vi tal Torbjörn till rätta”

Det gick en månad. Stämningen var allt annan än munter.

”Karljäveln går ju inte att tala med”

Sedan dess har företrädare för Svenskt näringsliv gjort flera försök att få upp ny kärnkraft i Sverige på dagordningen. Olyckan i Fukushima dämpade aktiviteterna, men nu är det full kraft på aktiviteter som argumenterar för kärnkraft. De som argumenterar använder samma huvudargument som de som förordar vindkraft. Båda sidors huvudargument är det hemska som drabbar oss om utsläpp av koldioxid får fortsätta öka. Under 2018 ökade de globala utsläppen med 2% den största ökningen på 7 år.

Nu är det så lyckligt att, för de som funderar över klimathot som argument, finns det en nyutkommen bok av Elsa Widding och 4 medförfattare.

”Klimatkarusellen – vilka frågor kan besvaras.”

Hon benämndes Sveriges bråkigaste kvinna när hon, som sakkunnig hos Maud Olofsson protesterade när Vattenfall lekte affär med köp av Nuon.

Boken är en av viktigaste som skrivits på många år. Den är ett måste för alla bibliotek. Den bör fram för allt läsas av lärare, den viktigaste yrkesgruppen för Svenska ungdomars framtid.

Jag går inte genom boken, men nämner kapitel 6.

”Hur många liv är vi villiga att offra i klimatets namn?”

Där behandlas det som aldrig syns i svensk debatt. Hur minskar vi antalet människor, i t.ex. Afrika söder om Sahara, som lever i extrem fattigdom?

Christer Löfström, Kävlinge

Civilingenjör Teknisk Fysik (Pensionist)

Publicerad 07 August 2019 09:26