I dag
8°

Lös veckans bildgåta

Missa inte:

Iva Maasing

 Tipsa en vän    Skriv ut    Dela

TEST. Det är bantning som gäller för bilarna, eller hur! De ska bli allt mindre och lättare så att de förbrukar allt mindre av det superdyra bränslet. Och så att de släpper ut allt mindre avgaser, däribland den omdebatterade koldioxiden.

Men det är väl inte hälsosamt att driva bantningen för långt, varken för bilar eller människor. Kan exempelvis Volkswagen Up (jag har i likhet med de flesta svenska och utländska motorskribenter inte anammat fabrikens tillkrånglade modellbeteckning ”up!”) med sina 354 centimeter i längd men tack och lov hela 148 centimeter i höjd, inte vara alltför anorektisk?
Nej, inte alls! Testbilen har tredörrs kaross, alltså med två stora sidodörrar genom vilka man lätt kommer i och ur de tillräckligt stora och släta framstolarna och har det så skönt luftigt. Sedan man lärt sig att fälla ned framstolarnas ryggstöd och skjuta fram stolarna kommer man hyggligt lätt i ut det för två avsedda baksätet. Och är man inte alltför storvuxen får man plats därbak bara inte personen framför en skjuter sin stol för långt bakåt.
Lyfter man mellangolvet ur bagagerummet kan man lasta i tre-fyra riktigt stora shoppingkassar genom den helglasade bakluckan (bakdörren). Under det nedersta golvet finns däckreparationssats och plats faktiskt för ett reservhjul.
Allt ger ett gediget intryck, även om det i interiören skymtar fram såväl lackerad plåt som hårdplast. Jag för min del har inte det minsta däremot, bara det är praktiskt och hållbart!
Med sina minimala yttermått, lättgående servostyrning och den goda överblick man får om man hissar förarstolen tillräckligt högt upp är bilen hur lättmanövrerad som helst på trånga utrymmen. Dess lilla trecylindriga bensinmotor driver riktigt piggt när den får komma upp litet i varv.
Men hur är det när man kommer ut på landsväg eller motorväg? Känns inte lilla Up anorektisk då? Nej, inte alls! Den känns som om den vore en betydligt större bil, med en säker kurshållning och lugn styrning upp i god motorvägsfart. Testbilens 75-hästars motor ger riktigt pigga fartresurser i de svenska farterna. Motorn är riktigt sportig och varvvillig men lockas man av dess varvvillighet går naturligtvis bensinförbrukningen upp i höjden. Vi bokförde 0,55-0,62 liter per mil.
Jag undrar hur bränslesnål den lilla, lätta bilen skulle bli med en liten dieselmotor. Vad jag har hört från Tyskland så har fabriken dieseln klar så fort efterfrågan blir tillräckligt stor.
Bilen är alltså inte det minsta anorektisk. Tyvärr är inte heller priset så att säga anorektiskt utan även den enklast utrustade versionen med motorn nedtrimmad till 60 hästkrafter kostar hela 106 900 kronor. Och testbilen med sin 75-hästare och diverse utrustning går på 136 800 kronor.
Men sucka inte, i höst kommer i stort sett samma bil från lågprissyskonen Seat i Spanien och Skoda i Tjeckien.

Testbilen har två stora sidodörrar genom vilka man lätt kommer i och ur framstolarna. Genom den stora, glasade bakluckan lastar man lätt i och ur tre-fyra stora shoppingkassar sedan man lyft ur bagagerummets mellangolv. Foto: Ian Maasing

Föraren sitter vilsamt på sin släta stol som kan hissas tillräckligt högt upp. Gammaldags hederlig startnyckel och handbromsspak, få knappar och tydliga instrument, vad mera kan man önska sig! Foto: Ian Maasing

Publicerad: 27. mars 2012 11:00

LÄS OCKSÅ NYHETER FRÅN:

Klicka på det område som du vill läsa nyheter från.

Missa inte:

Mest lästa

Senaste insändare

Senaste blogg